Någon som har en skopa blogginspiration att skänka, kanske?

Jag glömde bort att blogga igår.
Det bara föll bort, och då hade jag ändå ett färdigt inlägg i huvudet.
Och nu känns det ju inte riktigt aktuellt längre. 
Annars då? Här händer det inte jättemycket.
Har precis varit på KBT-samtal igen och hon är så jäkla bra, min terapeut.
Jag vill liksom bara stoppa ner henne i byxfickan och låta henne följa med överallt och ge mig minst ett par kloka råd i timmen.
Och så har jag hittat ett litet värdshus som jag vill köpa. Det är himmelriket på jorden.
Har dock inte riktigt fått min karl att inse det fina i idén än, men jag jobbar på det.

Om att se glaset som halvfullt, eller nåt.

Det är halt ute och jag halkar fram på gatorna.
Vi jobbar och skrattar och gråter.
Gränsen mellan tragik och komik är ju hårfin, sägs det.
Precis som mellan att vara dåre och geni.
Men hellre komik före tragik, och hellre vara geni än dåre.
Om man nu får välja, och det får man ju.

Please don’t judge #2

Chips med smak av cheeseburgare.
Man måste ju bara prova.

Please don’t judge

Det faktum att jag är tjugofem år gammal och har ett sugmärke på halsen.
Jag vet, sugmärken är aldrig okej efter man uppnått en ålder av fjorton.
Men jag har haft en bra helg, okej?

Det här med att leva i rätt värld.

Folk, alltså. Jävlar vad jag kan störa mig på folk ibland.
Särskilt de som slänger fraser som i min värld runt sig hela tiden.
Såna som bygger luftslott.
Jag vill liksom bara skaka om dem och säga åt dem på skarpen.
Ryta med min hårdaste röst att de ska leva i vår värld istället.
Det är ju liksom den riktiga världen.
Och så vill jag svära lite men somliga människor bör man inte svära åt, och får man inte svära när man säger åt folk på skarpen så är det liksom inte lika roligt.
Men folk, alltså. Herrejösses.

När min man beskriver sig själv med tre ord.

Säger till min sambo att jag har brist på ord.
Bloggtorka. Skrivkramp. You name it.
Han säger att jag ska skriva om hur underbar han är.
Så fullkomlig, så bedårande, så älskvärd.
Så varsågoda för info.

Teaser-varning

Det här med att våga tänka nytt, alltså.
Fy fan så modigt det är.
Och läskigt.
Ja, det är förändringar på gång för mig, mina vänner.
Men mer om det tids nog.
Nu ska jag klappa mig själv på axeln och skåla i skumpa.
Hej hej.